It’s a post-it day!

(Don’t forget there’s a translate button at the bottom of the page! Even if it’s Google translate…)

Erika: De senaste månaderna har varit väldigt röriga och, som vi valt att kalla allt detta, crazy. Jag tappade fokus på mycket, och det är inte så konstigt med allt som hänt och när ens blodsocker är som en bergochdalbana. Det tar normalt ett tag för mig att acklimatisera mig och jag kan inte göra det utan att, på ett sätt, låsa in mig i mig själv. Det är lite som en boxningsmatch där jag är coach och boxare, allt i ett.

2842719500000578-3065798-Pacquiao_listens_to_some_words_of_wisdom_from_coach_Freddie_Roac-a-24_1430646540394
Pacquiao

Jag måste fokusera inåt för att sedan blomstra och bli den bästa av mig själv. Psyket is a funny thing och jag tycker det är otroligt intressant.

Som diabetiker är det inte ovanligt att man får depressioner, vilket jag milt har klarat mig undan även om jag har levt många år med dåligt inställd diabetes. Mycket psyke bakom anledningarna till att den varit dåligt inställd också. Jag har haft diabetes i över tjugo år, vilket först innebar att jag var tvungen att växa upp och ta ansvar innan mina jämnåriga, men även att jag lärt känna min kropp otroligt väl. Så också mitt psyke. När jag har mått som värst har jag vänt mig mycket inåt, och sett mitt psyke lite som ett trotsigt barn kanske, och sagt till mig själv att mitt psyke inte ska vinna denna kamp. Kan tillägga att jag är en dålig förlorare också, så där är inte riktigt någon annan utväg än att jag vinner (läs det som jag vs. mitt psyke) 😉

När Eric åkte hem igår fick jag en liten dipp. Jag kände mig ensam och vilsen precis som alla andra gånger vi skiljts åt. Det är det där trotsiga barnet som kommer fram och säger ”nej, nu ska jag vara ledsen och må dåligt.”

IMG_1394Jag längtar så till den dagen kommer då vi för alltid vaknar upp bredvid varandra. Till den dagen kommer då det första jag ser varje morgon, när jag öppnar ögonen, är Eric. Och vi vet, One Day! Och idag när jag vaknade kom den där coachen till mig. Inget mer tycka synd om. Coachen och boxaren, it’s game day!

I all denna röra som varit glömmer jag mig själv. Jag glömmer bort hur mycket gladare jag blir av till exempel musik, träning, studier och bra mat. Jag glömmer bort hur mycket mer givande det är att se det positiva i saker, än det negativa. Och jag glömmer bort hur mycket jag tycker om att vara aktiv och ha ett fullspäckat schema, post-it lappar fyllda med to-do listor och till och med hur mycket jag tycker om att städa! Idag har jag gått runt och nynnat på ”Munnen den ska skratta och va’ glad” utan anledning, men så sant.

Nu ska jag gå och skriva lite post-its och komma tillbaka in i matchen! 🙂

post-it-action.png

111211-Post-it-lapp
My type of to-do list
7-post-its
I write these kind of notes for myself, so good for grown ups too
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s